En liten tillbakablick
Markerna kring Hakarps Säteri har ändrat karaktär under de år då de har brukats. Än i dag syns rester efter tidigare års användning. Stenhögar, gärdesgårdar, igenvuxna beten, åkertegar, krusbärsbuskar och påskliljor skvallrar om platser som inte längre ser ut som de en gång gjorde. Kvar finns även olika namn, som Korpabackarna, Lahägnen, Koflata, Ladugårdsgärdet,Mejeriflata, Björnåsalyckan, Uddebogärdena… Namn som vi ibland fortfarande använder, men kanske inte längre vet ursprunget till.
Ett område på gårdens marker som är ganska allmänt känt idag är Hakarps kyrkängar. Namnets ursprung är oklart – den äldre generationen känner snarare till platsen som Oxabetet där de hade gökotta med utsikt över Hakarps kyrka. Nästa generation pratade om Enebacken – ängsmarken med de stora enebuskarna. Området har i alla fall under en lång hävd av årtionden använts främst till betesmark. Förr oxar, senare hästar och numera främst kor och får. En liten del av ängarna bär till och med spår av att för riktigt länge sedan ha brukats som åkermark.
Då var då och nu är nu. Vi insåg för en tid sedan att vi behövde mer betesmark till våra Gotlandsfår. Kanske skulle vi kunna restaurera fler av våra gamla betesmarker och göra en naturvårdande insats i samma veva? Vi tog fram gamla kartor, lyssnade på den äldre generationen och smidde planer och sakta tog projektet med att restaurera cirka fem hektar gamla betesmarker som nu blivit lövskog med tät undervegetation av hassel, asp och al form.
I början av 1960-talet sålde farfar Gunnar de sista djuren på gården och betesmarkerna på kyrkbyns västra sida började växa igen. Kartbilden nedan visar de två områden vi nu restaurerar, Hakarps kyrkängar på cirka tre hektar samt EBK-kullen med sina cirka tre hektar. Flygfotot från 1952 visar betesmarker med en hel del träddungar.
Varför just naturbete?
Men era Gotlandsfår skulle väl kunna beta i vanliga fårhagar, kanske någon frågar sig. Eller på vall? Varför anstränger ni er för att återskapa naturbeten just? Jordbrukslandskapet hör å ena sidan till de landskapstyper som har flest hotade arter enligt ArtData-banken. Det beror bland annat på minskningen av naturbetesmarker. Å andra sidan hör naturtypen, som alltså för att fungera ska betas relativt kraftigt av djur, till en av de mest artrika miljöerna i landet.
Med naturbete under många år frodas välkända arter som gullviva, kattfot, gökärt, ängsskallra och prästkrage. På en enda kvadratmeter kan det under gynnsamma förhållanden finnas uppemot 70 kärlväxter i en naturbetesmark. Dessa gynnar i sin tur en mängd insekter och pollinatörer, vilket i sin tur ger mer föda åt fåglar och spridning av olika växter, som i sin tur äts av djur och av oss. Kretsloppet är igång. Vem vill inte vara en del av något så viktigt? Och fint?
Vi väljer skogsbete
Även naturbete delas in i olika typer. En typ är till exempel skogsbetesmark. Skogsbetesmarkerna är, tillsammans med renbeteslanden och de betade strandängarna, våra äldsta och areellt sett största naturbetesmarker. I dag utgör skogsbetesmarkerna en ”rödlistad” naturtyp. Det som återstår är endast fragment av vad som tidigare fanns. Mycket stora natur- och kulturmiljövärden är därmed akut hotade!
En skogsbetesmark består så klart av en hel del skog. Barrträden dominerar oftast men lövträd och lövbuskar finns insprängda i varierande omfattning. Det råder olikhet i så väl ålder som växtsätt mellan de olika trädslagen, men även mellan träd inom samma trädslag. Betesytorna i en skogsmark växlar med förtätningar (grupper) av träd och buskar och består av gräs- eller rissvålar medan förtätningarna oftast saknar betesvegetation.
Under våren 2025 gjorde vi en inventering av markerna tillsammans med Länsstyrelsen. Vi konstaterade att Hakarps säteri, när naturen själv får välja, ligger i en omgivning med både ädellövskog och gräsmarker. På våra marker, främst på just gräsmerkerna, finns det flera områden med höga naturvärden som redan har en hög biologisk mångfald. Nu har vi möjlighet att förstärka dessa genom restaurering till betesmark. Ett av områdena som ska restaureras gränsar till Natura 2000-området ”Lövträdsmarker i Jönköping-Huskvarna”.
I området norr om grusvägen som går mellan säteriet och fotbollsklubben EBK växer det bland annat ask, björk, ek, hassel, asp och al. I området söder om ”EBK-vägen” (det som gränsar till Natura 2000-området) växer bland annat hassel, ek och björk, och där finns även gott om död ved och stenrösen. Vid tidigare inventeringar i området har bland annat nattviol, mandelblomma, gullviva och smörbollar noterats. Tidigare har detta även varit en lokal för fältgentiana.
Vid vår restaurering vill vi öppna upp de alltmer trädklädda delarna av marken och synliggöra kulturelement som odlingsrösen. Äldre lövträd, men även yngre lövträd och hålträd, ska frihuggas, och hasselbuskar ska sparas i viss utsträckning.
Det finns ytterligare en viktig anledning till att vi plockar fram mer skogsbete, och det har med framtidens klimatförändringar med mer extremväder, inklusive torka, att göra. Vi vill kunna erbjuda våra får betesmarker även under svåra tider.
Arbetsplan
2025 började vi med att fälla en del större och medelstora träd. Därefter fällde och röjde vi bort en del yngre träd, hassel, buskar och övrig sly samt samlade ihop och förde bort ris och virke för att släppa upp den vegetation som nu fick mer ljus och utrymme. Det blev årets största insats. Fälla, röja, samla ihop och föra bort. Och vi drog stängsel. Mycket stängsel. Vi fortsatte med att fälla och föra bort även gran, och en del björk, al och asp. Större ekar, ask, en del asp och björk på lämpliga ställen lät vi stå kvar, liksom äldre hasselbuketter.
Under 2026 har arbetet med att fälla träd och röja sly fortsatt. Vi har fortsatt att samla ihop och fört bort mer virke och ris samt dragit mer stängsel. Det kan bli mycket av sammalika ibland. Men vi har också dragit om stängsel när det blivit för trångt för jordbruksmaskinerna och byggt övergångar så fotbollsspelarna på EBK kan hämta bortsparkade bollar. Variation förnöjer.
2027 och 2028 kommer att fortsätta med liknande uppgifter, men även fokusera mer på att ta ner vissa träd, till exempel al, som blivit ringbarkade eller sparats för att undvika stubbskott. Vi räknar också med att vissa ställen manuellt kommer att behöva röjas och putsas för en optimal utveckling av skogsbetet.
